20 års stöd till kvinnor i krig och konflikter

19 apr, 2013 |

Av: Karin Råghall

Källa :: Kvinna till Kvinna :: 20 års stöd till kvinnor i krig och konflikter :: den 18 april 2013

En av de första leveranserna med bristvaror inköpta med hjälp av Kvinna till Kvinnas pengainsamling, anländer till Bosnien (1993). Foto: Kvinna till Kvinna/arkiv

En av de första leveranserna med bristvaror inköpta med hjälp av Kvinna till Kvinnas pengainsamling, anländer till Bosnien (1993). Foto: Kvinna till Kvinna/arkiv

”Det pågår ett folkmord mitt i Europa. Maktlösa har vi stått vid sidan av. Nu måste allt göras för att få ett stopp på kriget. Vi vill bidra genom en aktion kallad Kvinna till Kvinna”.

Så skrev Sara Lidman, Kerstin Grebäck, Lena Ag, Eva Zillén och Bibi Andersson med flera i en debattartikel i Dagens Nyheter den 18 april 1993. Sverige hade nåtts av rapporter om att kvinnor utsattes för systematiska övergrepp och våldtäkter under kriget i Bosnien. Uppropet fick ett enormt gensvar. Under ett år lyckades Kvinna till Kvinna samla in en miljon kronor.

– Vi fick hela tiden reda på att det inte skulle gå, det vi ville göra. Men det visade sig att många ville vara med och ge stöd, berättar Eva Zillén, som har arbetat för Kvinna till Kvinna sedan starten.

Starkare kvinnorörelse

En av de första aktivister på Balkan som Kvinna till Kvinna kom i kontakt med var Rada Boric i Kroatien, som arbetade på Center for Women War Victims.

– På den tiden arbetade kvinnorörelsen i Kroatien med att stödja flyktingar. I dag arbetar vi mot strukturellt våld mot kvinnor och ekonomiska ojämlikheter, säger Rada Boric.

Nationalism och ökat inflytande från kyrkan är några av de utmaningar som kvinnorörelsen i Kroatien står inför i dag. Kvinnor uppmanas stanna hemma och föda barn i stället för att jobba, berättar Rada Boric. Samtidigt har kvinnorörelsen vunnit många segrar de senaste 20 åren.

– I dag har vi lagar som ska tillgodose kvinnors rättigheter och jämställdhet. Vi har också en kvinnorörelse, det hade vi inte förut, säger Rada Boric.

Kvinna till Kvinna startades vid samma tidpunkt som kvinnors rättigheter för första gången erkändes som mänskliga rättigheter i FN-sammanhang, och 1995 genomfördes FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking. Mycket har skett sedan dess. Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer har varit delaktiga i att få igenom lagar som stärker kvinnors rättigheter i politiken, i hemmet och på arbetsmarknaden. De har också stärkt sina möjligheter att påverka samhället.

Rada Boric, Igballe Rogova och Eva Zillén

Rada Boric, Igballe Rogova och Eva Zillén

Betydelsefullt stöd

Kvinna till Kvinnas stöd har haft betydelse för dessa framgångar. Det menar både Rada Boric från Kroatien och Igballe Rogova från Kosovo Women’s Network. Igballe Rogova minns första mötet i mitten av 1990-talet, då Kvinna till Kvinnas Anna Lidén och Kerstin Grebäck frågade: ”vad är era behov?”. Det var en fråga som ingen tidigare biståndsgivare hade ställt.

– Vi sa att vi behöver bygga ett nätverk för att ena våra röster och därigenom kunna påverka FN-missionen i Kosovo att inkludera kvinnor. Kvinna till Kvinna trodde på vår vision och tack vare deras stöd lyckades vi starta ett nätverk som i dag är både stort och starkt, säger Igballe Rogova och fortsätter:

Kvinna till Kvinna har även varit vår politiska röst. Först inom landet, sedan även i EU. De har hjälpt oss att påverka EU och sett till att våra synpunkter hamnat i rätt händer, säger Igballe Rogova.

En del av Kvinna till Kvinnas filosofi, som är lika viktig i dag som för 20 år sedan, är att skapa mötesplatser för kvinnor. Under Balkankrigen gav Kvinna till Kvinna stöd till kvinnocenter, där kvinnor kunde mötas under säkra former och se att de inte var ensamma om sina problem. Mötesplatserna bidrog också till utvecklingen av en regional kvinnorörelse som motsatte sig krig och nationalism.

Kvinna till Kvinna har med tiden blivit en allt starkare aktör på den internationella arenan. Ett stort kliv togs i och med rapporten Engendering the peace process, som presenterades på konferensen Peking+5 i FN-huset i New York år 2000. Rapporten visade sig i efterhand vara den första genusanalysen av ett fredsfördrag, och den blev ett av underlagen till FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet som antogs senare samma år. Ett annat erkännande kom 2002, då Kvinna till Kvinna fick ta emot det så kallade ”alternativa nobelpriset”, The Right Livelihood Award.

Hållbar fred

Kvinna till Kvinna har utökat stödet till kvinnor i krig och konflikt. I dag finns Kvinna till Kvinna förutom på Balkan även i Mellanöstern, Södra Kaukasien och Afrika – och samarbetar med 132 kvinnoorganisationer som på olika sätt strävar efter att stärka kvinnors position i samhället och öka kvinnors delaktighet i fredsprocesser.

För kvinnoorganisationerna på Balkan handlar en stor del av arbetet i dag om att skapa en verkligt hållbar fred. Flera är involverade i projektet ”Women’s court”, som får stöd av Kvinna till Kvinna. Tanken är att kvinnor ska få berätta om övergrepp och våldtäkter de utsattes för under kriget. Syftet är flerfaldigt: att ge röst åt alla de kvinnor som inte fått upprättelse, lyfta fram aktivister som gjorde motstånd mot övergreppen och att kräva kompensation för offren. Igballe Rogova uppskattar att projektet får ta tid. Att skipa rättvisa för krigsoffer är inget som görs över en natt.

– Vissa givare hade kanske tappat tålamodet, men Kvinna till Kvinna har varit tålmodiga och ger oss tid att utveckla detta i vår takt.

Eva Zillén tror att Kvinna till Kvinna kommer att fortsätta spela en viktig roll för kvinnoaktivisters säkerhet i krig och konflikt. Likaså kommer möten över konfliktgränser – som ett sätt att stärka kvinnor – att vara en fortsatt central uppgift. Sist men inte minst kommer Kvinna till Kvinna att fortsätta påminna världen om att det internationella stöd som behövs i krig och konflikter inte enbart bör vara humanitärt. Långsiktigt stöd till demokratiutveckling är minst lika viktigt.

– Det är aldrig för tidigt att jobba för och stärka kvinnors rättigheter, inte ens under pågående krig, säger Eva Zillén.

Sidan uppdaterad: 2013-04-22

Detta inlägg finns även tillgängligt på: Bosniska